Ok, från att kommentera en folkpartist till en annan. Det är viktigt att kunna ge både ris och ros oavsett parti – från Srebrenica till Palestina. citatet “Ett erkännande i FN är nämligen inte samma sak som att en palestinsk stat faktiskt kommer att bildas.” det kan jag gå med på, men allt det andra?

Internationell rättsteori visar t.ex på att om min bil blir stulen så har jag 2 grundrättigheter, 1: erkännande att det är min bil (intellektuellt) och 2: rätten att bruka min bil (praktiskt). Om bilen blir stulen har jag fortfarande erkännandet att det är min bil (intellektuellt), men kanske inte förmågan att använda den (praktiskt). Med den första rätten kan jag få stöd att få hjälp att bruka bilen genom att tillkalla stöd från de som erkänner den intellektuella rätten – om de ser min bil att de kommer att ta tillbaka den till mig, om de ser tjuven som tagit min bil att resten av samhället ser till att individen bestraffas. Alltså trots att jag inte har bilen i min fysiska ägo, så har jag åtminstone rättigheter och erkännanden kopplade till min bil.

I artikelns argumentation blir det så att: Det är fel att ge 1: erkännande om bilen (självständig palestinsk stat) då 2: bilen är stulen (ockuperat palestina). För det skulle innebära att starke tjuven (bossättningspolitik och ockupation) blir arg och fortsätter att stjäla (fortsatt expansion) och isolera sig från resten av samhället (FN). Istället så ska man inte erkänna 1: för då kan man förhandla med starke tjuven (Israel) så att man får tillbaka 2: bilen (land) så man kan använda den (bygga stat) på villkor som tjuven går med på. När man får tillbaka bilen (land) och där med kan bruka den (bygga stat) av starke tjuven (Israel) 2: först då ska man erkänna 1: (att bilen ägs av mig (Palestina))

Enkelt sagt: Om jag stjäl ditt hus och jag är stark och du svag, så måste vi förhandla om ifall du verkligen äger huset. Att erkänna att det stulna huset är ditt är inte rätt väg att gå. Istället behöver du förhandla med mig om huset. Det är i alla fall min tolkning av denna artikel.

Du kan se dokumentären i dokument utifrån här

Burkafrågan är en så marginell fråga i svensk rikspolitik att jag undrar vad för eller emot egentligen gör för skillnad i det stora hela…?

Hur många kan det vara som konkret kommer omfattas av detta nya lagförslag? 5? 10? 20? personer? Har man tid och resurser för sådant inom integrations och utbildningsdepartementen… så behöver vi en mycket annorlunda politik idag…

Det går inte bortse dock att det blivit en symbolfråga och då får det ju en helt annan känslomässig betydelse för olika parter… vilket förmodligen också är målet med detta utspel… tråkigt bara med sådan populism inför valet…

SvD

“På Brännpunkt den 24/7 går Nyamko Sabuni till hårt angrepp mot vad hon kallar identitetspolitik och menar att det bör städas när det gäller statligt stöd till religiösa och etniska organisationer. Hon angriper även idén om särskilda regler för olika grupper trots att ingen seriös politiker förespråkar detta. Det är inte bara kontroversiellt, det är även kontraproduktivt, om man önskar ett mångkulturellt samhälle som bygger på respekt för olikheter.”

Läsa hela debattartikeln här

Läs mer på DN

http://www.dn.se/nyheter/sverige/svenskar-avvisade-fran-israel-1.1071714

Att ha många tunga uppdrag i samband med studier och andra åtaganden kan bli en tuff balansgång särskilt när man gör saker med allvar.

Det har varit, årsmöten som jag varit mötesordförande för, styrelsemöte hos SUM (med vår nya GS) där vi bland annat tog upp Forix. Även distriktstämma med Ibn Rushd stockholm eller mälaren som det heter idag (som var lååååååååååååång.). Jag vill rekommendera människor att vara observatör på en hel årsstämma är inte en höjdare. Energin försvinner lite när man inte är med i processen och bara ska observera. Det var dock viktigt att vara där som vice förbundsordförande och träffa våra lokala medlemsföreningar, den nya styrelsen, den nya verksamhetschefen och studiekonsulenterna samt att folkbilda samt förankra saker om Ibn Rushd.

Förutom möten även workshops, föreläsningar, en del resor och administrativt kontorsarbete.

Börja känna av att jag behöver utveckla min tidseffektivitet något mer. Försöker hitta litteratur kring hur man kan tidsoptimisera sig själv.

Jag har även börjat fördjupa mig in i förfarandet kring LVU som jag anser vara en väldigt rättsosäker process. Jag kommer att yttra mig mer kring det i framtiden, var så säker!

Vad gäller SMFR så känns det kul att ha kommit igång, andra veckan som ordförande och det känns som det gått så fort. Man undrar liksom vad har man hunnit med? Tiden bara springer iväg… Styrelsen verkar också ganska taggad. Längtar till styrelsehelgen då man kommer få lära känna alla ordentligt!

Har även varit i kontakt med Forum för Lika Rättigheter. En byrå i Kista som förvaltar över en anti diskrimineringsbyrå bland annat. Det kommer nog bli en hel del om det också i framtiden.

Sveriges Muslimska akademikers malaysia resa verkar också bli en riktig höjdare. De som kommit in på utbildningen anar nog inte vad som väntar dem. Det kommer bli oförglömligt.

I slutändan dock, har man tagit på sig något så gör man det. Och man gör det efter bästa förmåga (dvs bra). .

Det började tidigt de första telefonsamtalen. Givetvis som vanligt, vad som kanske var mindre vanligt var att jag var ordförande för Svenska Muslimer för Fred och Rättvisa, så man kunde inte bara vidarebefodra till Anna.

Sedan fixade jag mailadress till mig själv yasri@muslimerforfred.se och fick upp en del uppdateringar på hemsidan!

Idag blev det en hel del arbete med SMFR. Var på ett UD nätverk med Jan Henningsson och lyssnade på vad de andra muslimska organisationerna hade för sig. Väldigt spännande med Islamic Relief som gjort en jättestor insats för Haiti, byggt vatten brunnar i Tchad, enorm investering i Gaza liksom olika projekt för kvinnor och barn i Sudan samt Irak.

Kista folkhögskola med Abdulkader Habib i spetsen är som vanligt lika aktiv och man blir lätt peppad när man hör honom tala! En person som utan att vi riktigt diskuterat det ordentligt varit med och trampat upp många stigar för mig att engagera mig i. (Allt från Linköpings Unga Muslimer till Ibn Rushd)

Det kändes kul att vara där! Givetvis så var inte SMFR sämre utan vi fick fram en kort presentation av SMFR (som förövrigt många där redan kände till, liksom även vårt senaste projekt Salaams Vänner). Vi fick många positiva reaktioner och av representanter från Svenska kyrkan till muslimska samfunden för initiativet.

Idag spenderade jag en del tid till att löneförhandla, kolla upp, dubbelbekräfta och trippelbekräfa olika uppgifter inför kontraktskrivningen som inshallah ska ske om några timmar. Mycket samtal med KrF och kontakt med olika företrädare för olika organisationer om allt ifrån FORIX till Diskrimineringsarbete.

Ser fram emot styrelsehelgen med SMFRs nya styrelse. Det ska bli inspirerande och kul! Har redan varit med ett antal resurspersoner och planerat det så att de nya ska få en bra introduktion till SMFR samt få en god insyn samt tillgång till visionen i kontext till vad som sker i vårt samhälle just nu.

Lyckades även få en riktig bonus idag efter att jag mentalt fått ny energi från moskén i söder där jag träffade en person som haffade mig på gatan och gav mig väl behövliga ord. Hållbart ledarskap, hållbar organisationsutveckling är grunden för hållbar samhällsförändring. Ord som jag ödmjukt tar till mig. Det är ett ansvar att leda, och det krävs att man tänker till många gånger. Alhamdullillah så är jag omringad av människor som ser till att hjälpa mig att utvecklas och ständigt utmanar mig för att jag ska vara värdig att hantera uppdraget.

Känner mig dock stolt till att ha hunnit med så mycket på schemat idag och samtidigt författat en hel del texer och dokument.

Imorgon är det kontraktskrivning och lektion i organisation och implementering. Ska även förbi posten och hämta upp mina nya böcker om implementering, analys, EG-rätt, mänskliga rättigheter, om tillit och samhälle samt lite religionsböcker att förkovra mina kunskaper i!

Tills dess har jag förhoppningsvis lyckats få mig lite sömn samt fått en väl behövlig morgonbön för att fokusera mig.

Sedan måste jag finna tid för inbjudningar till att komma till bland annat Kista folkhögskola och moskén för att finna samarbeten.
Förutom det har jag även blivit inbjuden att åka till Linköpings Unga Muslimer och inleda årsmötet.

Men det får bli något för imorgon! (eller det som finns kvar av den)

Första dagarna som ordförande för Svenska Muslimer för Fred och Rättvisa började lite stressigt vilket kanske inte var den bästa starten. Efter att ha förberett delegationsordning, modererande av seminariet en skola för alla samt vikariera för Anna i att förbreda årsmötet samt vara föredragande så var hjärnan helt inne på att bara bocka av uppgifter, vilket den nya styrelsen fick erfara – bra ledarskaps förmåga eller hur?

Direkt efter årsmötet så hann jag samla ihop den nya styrelsen för ett konstituerande möte. Först på listan var att se till att ekonomin kom igång så fort som möjligt med nya firmatecknare samt val av förbundskassör, att vi kunde fortsätta arbetet med den nya anställningen samt att det fanns tydliga riktlinjer för mig att arbeta efter. (En lång delegationsordning som jag arbetat fram tillsammans med tidigare ledamöter).

Utan all hjälp från fantastiskt engagerade personer från gamla styrelsen och andra engagerade medlemmar som styrde upp en massa saker i bakgrunden så hade allt blivit kaos. Hjälpen kom från alla möjliga håll och vissa hade rest en ganska lång bit för att finnas till hands. Må Allah belöna dem rikligt!

I det stora hela blev det en mycket lyckad dag, med mat från det Malaysiska köket, väldigt intressant panelsamtal och riktigt inspirerande årsmöte. Vi hade gäster från Ibn Rushd, Sensus, Kristna freds och politiker samt akademiker som valde att närvara och tala på årsmötet vilket gjorde att det verkligen kändes som att SMFR utvecklats enormt (Anna med förra styrelsen har redan lyckats ge mig prestationsångest, samtidigt som det är en spännande utmaning att ta SMFR ännu längre.  Det kommer dock bli ett hårt arbete för oss i den nya styrelsen att slå en 9 sidor lång verksamhetsplan full av internationella och nationella events, framträdande i ledande dagstidningar och tv samt tre nationella projekt, samtidigt som ordförande varit gravid under större delen av perioden – går det äns att konkurrera?  Fast något säger mig att den nya styrelsen förmodligen har massor av ess i fickan som bara väntar på att bli aktiverade. Må Allah hjälpa oss)

Första styrelsemötet gick snabbt och vi hann med att besluta (med den helt nya styrelsen) de mest akuta sakerna innan alla vara tvungna att skingras.

På kvällen var det bara att sätta igång med att fixa alla dokument och börja förbereda för styrelsehelgen i slutet av Mars. Viktiga nu var att få in alla i SMFR och känna sig delaktiga i visionen och arbetet framför oss.

Igår blev det en hel del telefonsamtal, ekonomiarbete, förhandlingar, möten, projekt och förberedelser. Som tur var så hade jag varit vikarierande samordnare för Anna i över en månad (skulle kunna tolkas som min överlämningsperiod) som hunnit förbereda mig på mycket av arbetet.

Idag, den första vardagen så tog jag tag i att fixa med en av de mest livsviktiga sakerna i en organisation, ekonomin.  Skattekontroller, arbetsgivaransvar, bankärenden och möte med den nya förbundskassören.

Det roligaste idag var nog att hinna samtala ordentligt med vår nya förbundskassör Osman Adem. Det gav en riktigt kick, att man fått nytt och väl behövd engagemang in i SMFR. Nu har man inte hunnit arbeta med varandra än, men intrycket känns tryggt allhamdulillah.

Kunde inte sluta tänka att förmodligen så är varenda person i styrelsen lika häftiga om man får en chans att sitta ner och prata med dem inshallah och förhoppningsvis lika villiga att prioritera SMFR.  Samtidigt får man vara väl medveten att den kultur som skapas i SMFR samt den potential man lyckas ta fram blir väldigt beroende på mitt egna förhållningssätt gentemot styrelsen som ordförande, förmåga att engagera och inkludera – “Walk the talk” helt enkelt. Det är ett tungt ansvar och förtroende att bära att leda en värdebaserad och idéstyrd organisation.  SMFR är så mycket mer än att bara bocka av uppgifter, det är en vision, och en dedikation att försöka göra något positivt på riktig. Detta kräver att man är beredd att agera samt leva i linje med detta. Uppdraget blir då inte bara att lösa uppgifterna, men även lösa dem med rätt metoder. Både målet och metoden är viktiga för att nå visionen.

En utmaning som kommer kräva mycket personlig utveckling för min del, men något som jag verkligen ser fram emot. Må Gud ge mig styrkan att hantera ansvaret.